Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vandringslagen bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att brista i det vilda skriket: »Jag — jag — jag
vill också existera!» — allt levandes gemensamma
grundton.
En lätt vind blåste från söder, angrep de bara
delarna av deras kroppar och drev kölden som
eldnålar genom hud och kött ända intill märg och ben.
Därför tvingade Sitka Charley sina motvilliga
kamrater att hjälpa sig med att anordna ett skydd,
sedan elden hade flammat upp och smält snön i en
våt krets omkring sig. Det var en mycket primitiv
anordning — en filt, som spändes ut framför elden
på vindsidan i ungefär fyrtiofem graders vinkel.
Detta utestängde den isande blåsten och återkastade
värmen på dem, som skulle söka skydd i värmens
närhet. Så breddes där ut ett lager av granris på
snön, för att denna ej skulle komma i beröring
med de vilandes kroppar. Då detta var gjort,
började Kah-Chucte och Gowhee sköta om sina fötter.
De frusna mockasinerna voro illa medfarna; den
skarpa isen på floden hade skurit dem i trasor.
Sivashstrumporna voro i samma eländiga tillstånd,
och sedan de hade tinats upp och dragits av, buro
de likvita tårna, som alla voro i olika grader
förfrusna, ett tydligt vittnesbörd om långfärdens
svårigheter.
Sitka Charley lämnade de bägge männen
sysselsatta med att torka sin fotbeklädnad och gick
tillbaka samma väg han kommit. Även han längtade
efter att få sitta vid elden och sköta om sin förpinade
kropp, men hedern och lagen förbjödo honom det.
Han arbetade sig mödosamt framåt på den tillfrus-
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
