Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den väldiga klippväggen och vände våra ansikten
mot återvägen.
Den sista sträckan måste vi släpa Unga mellan
oss, och vi föllo ofta, men slutligen kommo vi till
den första proviantplatsen. Men där fanns inga
livsmedel ! Jag hade gjort det mycket bra, ty han trodde
att det var järvarna, och han svor över dem och sina
gudar i samma andedrag. Men Unga var modig;
hon smålog och lade sin hand i hans, så att jag
måste vända mig bort för att kunna behärska mig.
’Vi få vila vid elden till i morgon bittida’, sade hon,
’och vi få stärka oss med mockasinerna.’ Och så
skuro vi sönder den övre delen av mockasinerna i
strimlor och kokade dem halva natten, för att vi
skulle kunna tugga och svälja dem. Och på
morgonen talade vi om våra utsikter. Vi hade fem
dagsresor till nästa proviantplats, och vi kunde
omöjligt stå ut ända dit. Vi måste söka villebråd.
’Vi gå vidare, och jaga under vägen’, sade han.
’Ja’, sade jag. ’Vi gå vidare och jaga under vägen.’
Och han bestämde, att Unga skulle stanna vid
elden för att spara sina krafter. Vi bägge gingo ut
— han för att spana efter älg, och jag till
matförrådet, som jag hade flyttat och gömt. Men jag åt bara
litet, för att inte min styrka skulle förråda vad jag
gjort. Om natten föll han många gånger. Och jag
låtsade mig också vara mycket svag; jag snubblade
över mina snöskor, som om varje steg kunde vara mitt
sista. Och så styrkte vi oss åter med våra mockasiner.
Han var en stor man. Hans själ uppehöll hans
kropp till det sista; icke en klagan gick över hans
läppar utom för Ungas skull. Den andra dagen
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
