Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i denna stund, då hans fortsatta äganderätt till
den var så tvivelaktig.
Hela natten höll han den hungriga flocken på
avstånd med eldbränder. Då han slumrade in mot sin
vilja, väcktes han av att hundarna morrade och
gnällde. Morgonen kom, men för första gången underläto
vargarna att dra sig tillbaka när det blev dager.
Mannen väntade förgäves att de skulle gå. De stannade
i sluten krets omkring honom och hans eld och visade
en så oförsynt säkerhet i fråga om sin äganderätt, att
det mod, som den nya dagen hade väckt hos honom,
fick en svår stöt.
Han gjorde ett förtvivlat försök att laga sig i
ordning för att fortsätta sin färd. Men i samma
ögonblick som han lämnade eldens skyddande närhet
gjorde den djärvaste vargen ett språng emot honom, ehuru
han ej nådde fram. Mannen räddade sig genom att
ta ett hopp tillbaka, och vargens käftar smällde ihop
knappast sex tum från hans lår. Hela flocken var
nu på fötter och trängde inpå honom, och han måste
slunga eldbränder omkring sig åt alla håll för att tvinga
dem tillbaka på aktningsfullt avstånd.
Icke ens vid dagsljus vågade han lämna elden för
(att hugga ny ved. På tjugu stegs avstånd stod en
väldig, utdöd gran. Han använde halva dagen för
att småningom draga lägerelden bort till detta träd,
ständigt väpnad med ett halvt dussin brinnande
risknippor, vilka när som helst kunde slungas ut bland
hans fiender. Då han väl kom fram till trädet,
studerade han omsorgsfullt den omgivande skogen för
att kunna fälla granen åt det håll där det fanns mest
bränsle.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
