- Project Runeberg -  Varghunden /
107

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en varg. Och därför är han endast föga hund, men
mycket varg. Hans tänder äro vita och Vitkäft skall
vara hans namn. Jag har talat. Han är min hund.
Ty var icke Kiche min brors hund. Och är icke min
bror död?”

Vargungen, som på detta sätt hade fått ett namn,
låg där och väntade på vad som vidare skulle ske.
En stund fortforo de tvåbenta att bullra med sina
munnar. Sedan tog Grå Bävern en kniv ur en slida,
som hängde på hans bröst, gick in bland buskarna och
skar en käpp. Vitkäfts ögon följde honom hela tiden.
Så gjorde han inskärningar i käppens båda ändar och
i dessa inskärningar fäste han remmar av ogarvad
hud. Den ena remmen knöt han omkring Kiches hals.
Så ledde han henne fram till en mindre fura och knöt
den andra remmen omkring dess stam.

Vitkäft följde efter och lade sig bredvid henne.
Laxtungas hand sträcktes ut och rullade omkring honom,
så att han låg på ryggen. Kiche såg på med orolig
uppsyn. Vitkäft kände återigen fruktan krypa
genom sin kropp. Han kunde icke helt och hållet låta
bli att morra, men han gjorde intet försök att bitas.
Handen med de krökta och vidt skilda fingrarna kliade
honom lekfullt på magen och rullade honom från den
ena sidan till den andra. Det var tafatt och löjligt
att ligga där på ryggen med benen sprattlande i vädret.
Dessutom var Vitkäft så ytterligt hjälplös i denna
ställning, att hela hans natur gjorde uppror mot den.
Han kunde icke göra någonting till sitt försvar. Om
den tvåbente ville honom ondt, visste Vitkäft att han
icke kunde undgå det. Hur skulle han kunna springa
sin väg, när hans ben sprattlade i luften? Men nöd-

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free