- Project Runeberg -  Varghunden /
125

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rum för ilska. Hans rätta natur fick överhand, och
han visade tänderna och morrade oförfärat den
vredgade guden midt i ansiktet. Men det ökade endast
gudens harm. Slagen blevo ännu tätare och tyngre
och gjorde ännu mera ondt.

Grå Bävern fortfor att slå, och Vitkäft fortfor att
morra. Men så kunde det icke fortgå i evighet. Den
ene eller den andre av dem måste ge vika, och det blev
Vitkäft som gjorde det. Fruktan grep honom på
nytt. För första gången hade han blivit verkligt
misshandlad. De tillfälliga slag av käppar och
stenar, som förut hade träffat honom, kunde kallas för
smekningar i jämförelse med detta. Hans mod bröts
och han började jämra sig och gnälla. En stund skrek
han endast till vid varje slag, men slutligen blev hans
jämmer ihållande oberoende av slagen.

Slutligen upphörde Grå Bävern att slå. Vitkäft
hängde där helt slapp och fortfor att gnälla. DeJ
tycktes tillfredsställa hans husbonde, och han slungade
honom hårdt mot båtens botten. Kanoten hade
emellertid drivit nedåt strömmen. Grå Bävern tog
åran. Vitkäft låg i vägen för honom och han
sparkade ursinnigt till djuret. I detta ögonblick kom
Vitkäfts ursprungliga natur åter till sin rätt, och han
högg sina tänder i den mockasinklädda foten.

Den tuktan han förut hade fått var ingenting mot
den som nu följde. Grå Bäverns vrede var oerhörd
och likaså Vitkäfts fruktan. Nu var det icke allenast
handen, utan även den hårda träåran, som användes
mot honom som straffredskap, och hela hans lilla kropp
var mörbultad och sved som ett enda sår, då han
återigen kastades ned på kanotens botten. Grå Bävern

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free