- Project Runeberg -  Varghunden /
127

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den natten, sedan allt hade blivit tyst, kom Vitkäft
ihåg sin mor och sörjde efter henne. Men han gav
luft åt sin sorg så högljudt, att han väckte Grå Bävern
och fick stryk. Efter detta sörjde han i tysthet, då
gudarna voro i närheten. Men emellanåt gick han
bort till skogsbrynet i ensamhet och klagade sin sör;
under högljudd jämmer.

Under denna period skulle han ha kunnat lyssnr
till sina minnen från lyan och strömmen och återvändt
till vildmarken. Men minnet av modern höll honom
kvar. De jagande gudarna gingo ju stundom bort
och kommo tillbaka igen, och så kunde det också hända
att Kiche skulle göra. Han stannade i sitt slaveri
och väntade på henne.

Men hans slaveri var icke uteslutande sorg och
bedrövelse. Där fanns mycket som intresserade honom.
Alltid hände där något nytt. Det var ingen ända på
alla de märkvärdiga saker som dessa gudar förehade
och han betraktade allting med samma nyfikenhet.
Dessutom började han lära sig hur han skulle uppföra
sig mot Grå Bävern för att ha det drägligt. Lydnad,
den strängaste och orubbligaste lydnad, var allt som
fordrades av honom, och till gengäld slapp han få
stryk och hans tillvaro tolererades.

Ja, det kunde till och med hända, att Grå Bäverr.
med egen hand kastade till honom ett stycke kött
och höll de andra hundarna på avstånd, medan han åt
upp det. Och detta köttstycke hade ett alldeles
särskilt värde för Vitkäft. Det var av någon egendomlig
orsak mera värdt än ett dussin köttbitar, som någon
av kvinnorna gav honom. Grå Bävern smekte honom
aldrig eller kelade med honom. Måhända var det

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free