Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - II. En vanvettig gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det fanns bland dem en man, som mer än alla
de övriga njöt av denna sport. Vid första ljud frän
ångarens vissla kom han springande, och när den sista
striden var över, när Vitkäft var borta och flocken
hade skingrats, brukade han gå långsamt tillbaka till
fortet med en min av saknad. Ibland, då någon
verklig sydlandshund låg kullkastad och uppgav sitt
dödsskrik under flockens huggtänder, kunde han omöjligt
lägga band på sig, utan hoppade högt i luften och
stor-skrek av förtjusning. Och ständigt betraktade han
Vitkäft med skarpa och giriga ögon.
Denne man kallades ”Beauty”* av de andra
männen i fortet. Ingen visste hans dopnamn, och han var
i allmänhet känd i landet under benämningen Beauty
Smith. Men han var allt annat än en skönhet. Han
hade fått namnet som en antites. Ty han var alldeles
oerhört ful. Naturen hade varit mer än lovligt njugg
mot honom. Först och främst var han mycket liten,
och på hans magra kropp satt ett ännu mera
förvånande litet omfångsrikt huvud, tillspetsat uppåt.
Under sina gossår, innan kamraterna gåvo honom
namnet Beauty, hade han gått under benämningen
”Knappnålshuvudet”.
Bakhuvudet sluttade från toppen rakt ned till
nacken, och på framsidan sluttade hjässan ned till
den låga och ovanligt breda pannan. Sedan såg det
emellertid ut som om naturen hade ångrat sin
knuss-lighet, ty ansiktsdragen voro tilltagna med verkligt
slöseri. Ögonen voro stora och sutto långt ifrån
varandra. I förhållande till det övriga var ansiktet
* Beauty = skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
