Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - IV. I dödsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckt åskådarnas partisinne, och nya vad ingingos
oupphörligt, varjämte de ursprungliga höjdes. Om
och om igen gjorde Vitkäft nya anfall, högg till och
drog sig tillbaka osårad — och lika ihärdigt följde hans
egendomliga motståndare efter honom utan någon
synnerlig brådska, visst icke långsamt, men stadigt
och beslutsamt, på ett visst affärsmässigt sätt. Han
hade tydligen något ändamål med sin metod — det
fanns någonting för honom att göra, vilket han var
fast besluten att göra, och från vilket ingenting kunde
distrahera honom.
Hela hans beteende, allt vad han företog sig, var
stämplat av målmedvetenhet. Vitkäft kände sig helt
förbryllad. Aldrig hade han sett en sådan hund som
denna. Han hade ingen skyddande päls. Han var
mjuk och len och blödde mycket lätt. Där fanns
ingen tjock ragg som gäckade Vitkäfts tänder, så som
det ibland hade hänt honom med hundar av hans
egen ras. Varje gång han högg till, trängde hans
tänder lätt in i motståndarens mjuka kött — det såg
ut som om han icke vore i stånd att försvara sig. En
annan sak som förbryllade Vitkäft var att den andre
aldrig uppgav något skrik eller tjut, vilket han var
van att höra från de andra hundarna, med vilka han
hade slagits. Utom ett dovt morrande eller ett slags
grymtning bar doggen sin tuktan under tystnad
Och aldrig ett ögonblick upphörde han att förfölja
honom.
Cherokee var varken långsam eller slö. Han kunde
vända sig om och virvla omkring hastigt nog, men då
fanns Vitkäft aldrig där. Cherokee var också
förbryllad. Han hade aldrig förut kämpat med en sådan
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
