Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - VI. En kärleksfull husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta utrop gick över Matts läppar, då han kom
ut ur hyddan med uppkavlade ärmar och med en panna
smutsigt diskvatten i händerna. Han glömde att slå
ut vattnet, så förvånad blev han över att se Weedon
Scott upptagen av att klappa Vitkäft.
I samma ögonblick som hans röst avbröt tystnaden
tog Vitkäft ett hopp tillbaka och morrade ilsket åt
honom.
Matt såg på sin arbetsgivare med bedrövad och
ogillande min.
”Om jag får lov att säga vad jag tänker, mr Scott,
så vill jag bara ta mig friheten att tala om, att ni är
en riktig stolle — minst sagt.”
Weedon Scott smålog överlägset, steg upp och gick
fram till Vitkäft. Han talade lugnande till honom,
men icke länge, sedan sträckte han långsamt ut sin
hand, lade den på Vitkäfts huvud och upprepade sina
vänliga smekningar. Vitkäft fördrog alltsammans,
men han höll misstänksamt ögonen på mannen som
>tod i dörren — icke på den som klappade honom.
”Ni må vara numro ett bland alla skickliga
gruvingenjörer, mr Scott, det må så vara”, förklarade
pådrivaren i orakelmässig ton, ”men nog gjorde ni tusan
så galet, när ni inte som pojke gav er in vid en cirkus.”
Vitkäft morrade åter så snart han fick höra Matts
röst, men denna gång tog han ej något hopp undan
den smekande handen, som strök hans huvud och nacke
med långa, lugnande drag.
Detta var början till slutet för Vitkäft —
avslutningen på hans forna liv under hatets herravälde. Ett
nytt, ofantligt mycket bättre liv började gry för
honom. Det fordrades mycken eftertanke och ett änd-
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
