Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - I. En lång färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevakade dem noga, medan de lastade bagaget på
axlarna och gingo utför kullen företrädda av Matt, som
bar kappsäcken och presenningen. Men Vitkäft följde
icke efter dem. Husbonden var ännu inne i hyddan.
Om en stund kom Matt tillbaka. Husbonden kom
till dörren och kallade Vitkäft in till sig.
”Du stackars krake”, sade han vänligt, i det han
gned honom vid öronen och klappade honom på
nacken. ”Jag skall resa långt bort, ser du, min gubbe,
och dit kan du inte följa med. Morra nu åt mig till
avsked — en riktigt hygglig avskedsmorrning.”
Men Vitkäft morrade icke. Efter en oroligt
forskande blick stack han i stället in sin nos mellan husbondens
arm och sida och nästlade in sig, så att huvudet
gömdes.
”Nu blåser båten!” skrek Matt. Ty ångbåtspipan
lät höra sitt skarpa ljud från Yukon. ”Ni får lov att
skynda er. Stäng dörren riktigt säkert. Jag går
bakvägen. Nu gå vi!”
De bägge dörrarna slogos igen på samma gång, och
Weedon Scott väntade tills Matt kom fram om hörnet.
Inifrån hyddan hördes en långt utdragen jämmer,
avbruten av snyftningar. Så kom några långa, djupa
suckar.
”Ni måste ta väl vård om honom, Matt”, sade Scott,
medan de gingo utför kullen. ”Skriv och tala om hur
han bär sig åt.”
”Det ska jag”, svarade pådrivaren. ”Hör ni?”
De stannade. Vitkäft tjöt så som hundar bruka,
när deras husbönder ligga döda. En oändlig sorg
gav sig luft i detta tjut, som steg och steg i hjärt-
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
