Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - I. En lång färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla dessa månader”, mumlade pådrivaren harmset.
”Och ni har inte givit honom en enda bit sedan den
allra första tiden. Jag vill bli hängd, om jag kan
begripa hur han kan veta att det är ni som är
husbonden.”
Scott, som hade klappat Vitkäft, lutade sig
plötsligt ned och visade på hans nos. Där syntes flera
färska sår, och ett sådant hade han också mellan
ögonen.
Matt lutade sig nu också över honom och strök
honom med handen under buken.
”Vi glömde fönstret! Han är sönderskuren under
buken också! Naturligtvis har han sprungit rakt
genom rutan!”
Men Weedon Scott hörde icke på honom. Han var
försänkt i tankar. Auroras visselpipa ljöd för sista
gången. Den ene efter den andre rusade utför
landgången, som strax skulle dragas in. Matt tog av sig
sin långhalsduk och beredde sig att knyta den om
halsen på Vitkäft. Scott tog hans hand.
”Farväl med er, Matt, gamle gosse! Och vad
varghunden beträffar, så — ja, så behöver ni inte skriva.
Ser ni, jag ..
”Vad?!” skrek pådrivaren. ”Ni vill väl inte säga
att...”
”Jo, just det vill jag säga. Här har ni er
långhalsduk. Jag skall skriva till er om honom i stället.”
Matt stannade på halva vägen utför landgången.
”Han står aldrig ut med klimatet därnere”, skrek
han uppåt båten. ”Såvida ni inte klipper honom, när
det blir hett!”
Landgången drogs in och Aurora svängde ut från
25*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
