Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - II. I Södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det här var då ett ganska varmt mottagande för
en stackars ensam varg från Nordanland”, sade hans
husbonde, medan han lugnade Vitkäft med smekande
händer. ”1 hela hans liv har man aldrig sett honom
förlora fotfäste mer än en enda gång förut, och nu har
han blivit omkullkastad två gånger inom trettio
sekunder.”
Vagnen var nu borta och flera främmande gudar
hade kommit ut från det stora huset. Somliga av dem
höllo sig på vördnadsfullt avstånd, men två stycken,
bäggedera kvinnor, gjorde sig skyldiga till den
fientliga handlingen att lägga sina armar omkring den
älskade husbondens hals. Vitkäft började emellertid
fördraga denna handling. Den åstadkom aldrig något
ont, och det buller gudarna gjorde med sina munnar
lät alls icke hotande. Dessa gudar ville också närma
sig Vitkäft, men han varnade dem med en morrning
att hålla sig på avstånd, och hans husbonde gjorde»
detsamma med ord. Vitkäft hade nu krupit tätt
intill sin husbondes ben, och Scott klappade honom
uppmuntrande på huvudet.
Vid tillropet: ”Dick! Kusch, Dick!” hade
hjorthunden gått uppför trappan till portiken och lagt sig
där på ena sidan, medan han fortfor att morra och
bistert höll ögonen på den främmande inkräktaren.
Collie hade tagits om hand av en av de kvinnliga
gudarna, som hade lagt sina armar om hennes hals och
smekte och kelade med henne. Men Collie visade sig
orolig och förargad, gnällande och rastlös — hon var
förolämpad genom vargens tolererade närvaro, och
hon var fullkomligt övertygad om, att gudarna
därigenom begingo ett misstag.
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
