Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - IV. Naturens röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
NATURENS RÖST.
Månader kommo och gingo. I Södern fanns det fullt
upp med mat och ingenting att göra, och Vitkäft levde
gott och var nöjd och lycklig. Han befann sig icke
allenast i ett geografiskt Sydland, utan också i livets
varmaste solsken. Mänsklig vänlighet lyste och värmde
honom som en sol, och han frodades som en växt i
god jordmån.
Och ändå förblev han på sätt och vis olik andra
hundar. Han kände till lagar och förbud, kanske till
och med bättre än de andra hundarna, som aldrig
hade fört något annat liv, och han iakttog punktligare
än de allt vad lagen fordrade. Men ändå fanns det
hos honom en aning om lurande grymhet — som om
den vilda naturen ännu funnes kvar och vargen inom
honom slumrade.
Han sällskapade aldrig med andra hundar. Som
enstöring hade han levat i alla sina dagar, skild från
sitt eget släkte, och som enstöring skulle han också
fortsätta att leva. Under sin valptid, medan han var
föremål för Lip-Lips och hela vargflockens förföljelser
— och även under sin batalj tid hos Beauty Smith —
hade han fått en avgjord motvilja för hundar. Hans
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
