Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - IV. Naturens röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagens svalka, då Vitkäft kom hem. Han rusade
uppför trappan flämtande och full av damm.
"Nu är Weedon hemma”, sade den äldre mrs Scott.
Barnen välkomnade Vitkäft med glada utrop och
sprungo honom till mötes. Han undvek dem och
sprang undan, men de fingo honom instängd mellan
bröstvärnet och en gungstol. Han morrade dovt och
försökte komma förbi dem. Deras mor vände sig
oroligt ditåt.
”Jag tillstår, att jag ofta är rädd för honom och
barnen”, sade hon. ”Jag fruktar att han oväntat
kan göra dem illa.”
I detsamma rusade Vitkäft med ett ilsket morrande
ut ur hörnet och stötte därvid omkull de bägge barnen.
Modern ropade dem till sig och tröstade dem, varefter
hon förmanade dem att icke reta Vitkäft på något sätt.
”En varg är en varg”, förklarade domaren Scott,
”omöjligt att lita på honom.”
”Men Vitkäft är inte bara varg”, sade Beth, som
ville föra sin brors talan i hans frånvaro.
”Det påståendet grundar sig endast på Weedons
antagande”, sade domaren. ”Han tror visserligen att
det finns någon smula hund hos Vitkäft, men han vet
det inte, det har du själv hört honom säga. Och vad
Vitkäfts utseende beträffar . . .”
Han avslutade icke sin mening. Vitkäft stod fram(
för honom och morrade av alla krafter.
”Gå din väg! Kusch!” kommenderade domaren.
Nu gick Vitkäft till sin älskade husbondes hustru.
Hon skrek till av förskräckelse, när han bet i hennes
klänning och drog i den, tills det tunna tyget gick
sönder. Nu hade han emellertid ådragit sig allas upp-
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
