- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
13

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillgick på samma sätt, som jag förut sett dylika
tilldragelser beskrivas i böcker. Båttaljorna blevo oklara.
Ingenting gjorde tjänst. En båt firades ned med
länshålen öppna, fylldes med kvinnor och barn, tog
in vatten och kantrade. En annan båt hade blivit
nedfirad i ena ändan, men hängde kvar i taljan i den
andra; man hade lämnat den så. Icke en skymt
syntes av den främmande ångbåten, som hade
förorsakat olyckan, men jag hörde några säga, att den utan
tvivel skulle skicka båtar till vår undsättning.

Jag gick ned till det undre däcket. Martinez sjönk
fort, vattnet var oss mycket nära. En mängd
passagerare hoppade över bord. Andra, som befunno sig i
vattnet, väsnades för att åter få komma ombord.
Ingen frågade efter dem. Så skreks det, att vi höllo
på att gå till botten. Jag greps av den i följd därav
uppstående paniken och kom över relingen i en hel
brottsjö av människokroppar. Huru jag kom över,
det vet jag icke, men däremot visste jag genast,
varför de där i vattnet voro så ivriga att få komma upp
på båten igen. Vattnet var bittert kallt — så kallt,
att det vållade smärta. När jag kom ned i detsamma,
erfor jag en lika plötslig och genomträngande plåga, som
om jag kastats i eld. Det skar ända in i märgen. Det
var som att falla i dödens klor. Jag flämtade av pina
och fyllde mina lungor, innan livbältet lyfte mig upp till
ytan igen. Jag kände en stark saltsmak i munnen och
höll på att kvävas av den bittra vätskan i strupe och
lungor.

Men kölden var det förfärligaste. Jag kände, att
jag ej skulle kunna stå ut mer än några minuter.
Människor fäktade och plumsade i vattnet omkring mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free