Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon glänste, som om någonstädes djupt i hans inre
hans förfäder hade vaknat och rört sig med oklara
minnen av drickspengar, som de hade erhållit under
sitt forna liv.
»Jag tackar, sir», sade han på samma gång ödmjukt
och tacksamt.
Alldeles på samma sätt som dörren gled upp, gled
han åt sidan, och jag gick ut på däck. Jag var ännu
matt efter min långvariga vistelse i vattnet. En
vindpust träffade mig och jag stapplade över det
gungande däcket till ett av kajutans hörn, där jag höll
mig fast för att få stöd. Skonaren hade ohygglig
slagsida, medan den plöjde framåt på Stilla oceanens
långa sjöar. Om fartyget, så som Johnson hade sagt,
var på väg åt sydväst, måste vinden nu, enligt min
beräkning, vara nästan sydlig. Tjockan var
försvunnen, och i dess ställe låg gnistrande solsken över
havets yta. Jag vände mig mot öster, där jag visste
att Kalifornien måste ligga, men jag kunde icke se
någonting annat än låga dimbankar — utan tvivel
samma dimma, som hade varit orsaken till Martinez’
undergång och försatt mig i min nuvarande
belägenhet. I norr, på icke synnerligt långt avstånd, reste
sig en grupp nakna klippor över vattenytan, och på
en av dem kunde jag urskilja ett fyrtorn. I sydväst,
nästan midt i vår väg, skymtade någonting
pyramid-formigt, tydligen ett segelfartyg.
Sedan jag avslutat mitt beskådande av horisonten,
riktade jag blicken på de närmare omgivningarna.
Min första tanke var den, att en man, som hade
överlevat en fartygssammanstötning och haft döden i
hälarna på sig, förtjänade mera uppmärksamhet, än
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
