Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET,
Ulv Larsen upphörde att svära lika plötsligt som han
hade begynt. Han tände sin cigarr på nytt och såg sig
omkring. Hans blick föll händelsevis på kocken.
»Nåå, kock?» sade han med en blidhet, som hade
någonting av kallt stål i sig.
»Ja, sir!» svarade kocken ivrigt, med lugnande och
urskuldande kryperi.
»Tror ni inte, att ni har sträckt tillräckligt på nacken
nu? Det kan bekomma er illa, ser ni. Styrmannen
är död, så jag har inte råd att mista er också. Ni
måste vara mycket, mycket rädd om er hälsa, kock,
begriper ni det.»
I slående kontrast till den blidhet, varmed han först
talade, kom den sista frasen likt ett häftigt piskrapp.
Kocken kröp ovillkorligt ihop under slaget.
»Ja, sir», svarade han ödmjukt, och det misshagliga
huvudet drogs tillbaka in i kabyssen.
Vid denna skarpa allmänna tillrättavisning, som
åsynen av kocken hade framkallat, blev det slut med
den övriga besättningens intresse för vad som händt, och
de började genast syssla med ett eller annat arbete.
En hop män, som uppehöllo sig vid en kapp mellan
kabyssen och luckan — de tycktes icke vara sjömän —
fortforo emellertid att samtala med sänkta röster. Jag
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
