- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
53

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I detta avseende voro de ingenting annat än barn,
fastän deras fysik var den utvecklade mannens.

Och de rökte —■ de rökte oavbrutet — någon grov,
billig, illaluktande tobak. I/liften var tjock och mörk
av tobaksröken, och detta i förening med fartygets
våldsamma sättning medan det arbetade sig framåt i
stormen skulle säkert ha gjort mig sjösjuk, om jag
hade varit tillgänglig för denna åkomma. Som det
nu var, förorsakade det mig äckel, ehuru detta också
delvis kunde härröra från smärtan i benet och mitt
i allmänhet utmattade tillstånd.

Då jag nu låg där och funderade, sysslade mina
tankar naturligtvis med mig själv och min belägenhet.
Det var ju någonting oerhört, någonting varom man
aldrig kunnat drömma, att jag, Humphrey van Weyden,
en studerad man och dilettant, om ni så vill, i konst
och litteratur, skulle ligga där på en säljagande skonare
ute på Behrings hav. Och som skeppspojke till!
Jag, som aldrig hade förrättat något grovarbete med
mina händer eller skött några kökssysslor i hela mitt
liv! Jag hade i alla mina dagar fört en lugn,
händelselös och stilla tillvaro, såsom en studerad man och
enstöring kan leva, då han har en säker och tillräcklig
inkomst. Jag hade aldrig känt mig tilltalad av ett
stormigt levnadssätt eller av atletisk sport. En
bok-vurm hade jag ständigt varit, åtminstone benämnde
min far och mina systrar mig så redan under min
barndom. En enda gång i mitt liv hade jag givit
mig ut på strövtåg, men jag övergav mina kamrater
nästan genast och återvände till hemmets komfort.
Och här befann jag mig nu med den ledsamma
utsikten framför mig att i oändlighet få duka och passa

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free