Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seln gjorde honom hjälplös. Ulv Larsen gick av och
an under samtal med Smoke, och han tog icke den
ringaste notis om Harrison, men en gång ropade han
med skarp röst till mannen vid ratten:
»Ni faller ju ur kursen, drummel! Sköt rodret
ordentligt, om ni vill slippa ledsamheter.»
»Ja, ja, sir», svarade karlen och drejade ratten ett
par spakar.
Han hade gjort sig skyldig till att styra Ghost flera
streck ur kursen, för att den smula vind, som fanns,
skulle kunna fylla focken och hålla den stadig. Han
hade försökt hjälpa den olycklige Harrison med risk
att ådraga sig Ulv Larsens vrede.
Tiden gick och den själsspänning, vari jag befann
mig, var förfärlig. Thomas Mugridge ansåg däremot
hela uppträdet för en skrattretande affär — han stack
oupphörligt ut huvudet genom kabyssdörren och gjorde
sina skämtsamma anmärkningar. Vad jag hatade
honom! Mitt hat till honom växte och växte under
denna förfärliga stund, tills det antog cyklopiska
dimensioner. För första gången i mitt liv kände jag
begär att döda — jag »såg rödt» för ögonen, som
någon av våra måleriska författare uttrycker sig. Livet
i allmänhet kunde ännu vara ett heligt ting, men
speciellt i avseende på Thomas Mugridge hade det i mina
ögon blivit högst profant. Då jag blev medveten
om, att jag »såg rödt», blev jag rädd, och genom mitt
sinne flög den tanken, att kanske också jag hade blivit
smittad av den brutalitet, som kännetecknade min
omgivning — jag, som till och med i fråga om de
skändligaste brott alltid hade bestridt det rättvisa
och berättigade i dödsstraffet!
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
