Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång blevo hans steg mera vacklande, men han tog
aldrig med sig mer än några dollar i sänder. Han blev
gråtmild och familjär, kunde knappt urskilja korten
eller sitta upprätt. Då han nu återigen skulle göra
en tur in i sin skrubb, hakade han sig fast med sitt
ena smutsiga pekfinger i Ulv Larsens knapphål och
sluddrade om och omigen: »Jag har pengar, ska’
jag säja er. Jag har fått pengar — för jag ä’ en
gentlemans son.»
Ulv Larsen var fullkomligt oberörd av sitt
drickande, ehuru han tömde glas på glas och snarare hällde
sina fullare än den andres. Det märktes ingen
förändring hos honom. Han tycktes icke ens vara road
av kockens narr aktigheter.
Till sist hade Mugridge med en högtidlig försäkran
att han »skulle veta att tappa som en gentleman», satt
ut sina sista slantar och förlorat dem. Varefter han
gömde ansiktet i händerna och grät. Ulv Larsen
betraktade honom nyfiket, som om han ville sondera
hans själ, företaga en vivisektion, men så ändrade
han tydligen åsikt, visste antagligen genom föregående
experiment, att där icke fanns någonting att upptäcka.
»Hump», sade han till mig med utsökt hövlighet,
»var så god och ge mr Mugridge er arm och ledsaga
honom upp på däck. Han mår inte riktigt bra. —•
Och säg till Johnson, att han sköljer över honom med
några pytsar vatten», tilläde han med sänkt röst, så
att endast jag kunde höra det.
Jag lämnade mr Mugridge på däck, där han tagits
om hand av ett par flinande matroser, som blivit
tillkallade för detta ändamål. Mr Mugridge sluddrade
sömnigt, att han var en gentlemans son. Men då
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
