- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
107

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbete. Han vågade till och med höja sin knutna hand
mot mig, men även jag höll nu på att bli lik ett
vilddjur, och jag fräste så ohyggligt midt i ansiktet på
honom, att detta skrämde honom till reträtt. Det är
ingen behaglig bild jag i minnet frammanar av mig
själv — Humphrey van Weyden — i den stinkande
kabyssen, lutad över mitt arbete i ett hörn och med
ansiktet höjt mot den andre, som stod färdig att slå
mig, medan mina läppar lyftes som på en morrande
hund och mina ögon lyste av fruktan, hjälplöshet och
det mod, som kommer sig av denna fruktan och denna
hjälplöshet. Jag tycker inte om den bilden. Den
påminner alltför starkt om en råtta i en fälla. Jag bryr
mig inte om att tänka på den — men den måste i alla
fall ha gjort god verkan, ty det hotande slaget föll
aldrig.

Thomas Mugridge drog sig undan baklänges,
stirrande på mig med samma hotfulla och illvilliga uppsyn,
som jag själv visade. Ett par vilddjur var vad vi voro,
instängda i samma bur och visande tänderna åt
varandra. Mugridge var feg, rädd att slå mig, därför att
jag inte hade jämrat mig å förhand; han uppfann nu
ett annat sätt att skrämma mig. Det fanns blott
en enda stor kökskniv, som egentligen dugde till
någonting. Genom mångårigt begagnande och slipande
hade denna kniv fått sitt blad tunt och långt. Den
såg ovanligt farlig ut, och i början ryste jag varje
gång jag måste hantera den. Kocken lånade nu en
brynsten av Johanson och började vässa kniven.
Han gjorde det med stor ostentation och med
betydelsefulla blickar på mig. Han drog den av och an hela
dagen igenom. Varenda ledig stund, han kunde få,

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free