Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en riktigt vacker ande, som svävar upp i det blå från
hans fula kadaver. Ge honom en knuff, så ska jag låta
er få hans plats och han har fyrtiofem dollars i
månaden. »
Det var tydligt och klart, att jag aldrig kunde räkna
på någon hjälp eller något medlidande av Ulv Larsen.
Vad som än skulle göras, måste jag utföra det själv,
och med det mod, som min fruktan ingav mig, gjorde
jag upp en plan att slå Thomas Mugridge med hans
egna vapen. Jag lånade en brynsten av Johanson.
Louis hade förut tiggt och bedt mig om att skaffa
honom litet kondenserad mjölk och socker.
Förvaringsrummet, där sådana läckerheter hade sin plats, var
beläget under kajutdurken. Jag begagnade mig av
ett gynnsamt tillfälle och stal fem burkar mjölk, och
på kvällen, när Louis hade vakten på däck, bytte jag
mig till en dolk av honom, som såg lika farlig ut som
Mugridges kökskniv. Dolken var rostig och trubbig,
men jag drog slipstenen, medan Louis slipade egg på
mitt vapen. Den natten sov jag bättre än vanligt.
Morgonen därpå, före frukosten, började Mugridge
att vässa och vässa som vanligt. Jag gav honom en
försiktig sidoblick, ty j ag låg på knä och tog ut askan
ur spiseln. Då jag kom tillbaka efter att ha kastat
askan överbord, var han i samspråk med Harrison,
vars hederliga trälansikte lyste av förtjusning och
undran.
»Jaa», sade Mugridge just då jag kom, »och vad
gjorde det mer än skaffa’ mig två år i Reading? Men
jag fråga’ inte efter det ett dugg. Och den andre hade
fått nog. Skulle ha sett honom! Precis en så’n här
kniv. Jag stack den i honom så lätt, som om karlen
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
