Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man helt lösligt hade sökt efter vid resans
begynnelse, hade sedermera blivit funnet i den dödes kista.
J ag undrade, vad Ulv Ivarsen kunde finna där för godt,
och han läste högt för mig ur Predikaren. Medan han
läste, kunde jag rent av inbilla mig, att det var sina
egna tankar han uttalade, och hans djupa, sorgset
vibrerande stämma tjusade och fängslade. Han må
vara ouppfostrad, men han vet i alla händelser att ge
det rätta uttrycket åt vad han läser. Jag kan höra
honom när j ag vill — skall alltid göra det — då han med
rösten skälvande av medfödd melankoli läste följande:
»Jag församlade mig ock silver och guld och en skatt
av konungar och landskap; jag förskaffade mig sångare
och sångerskor och människans högsta vällust nog
och övernog.
Och jag vart stor och förkovrade mig utöver alla
dem, som före mig hade varit i Jerusalem. Också
min vishet förblev hos mig.
Och allt det mina ögon önskade lät jag dem få . . .
Men då jag såg på alla mina verk, som mina
händer gjort hade, och på all den möda, som jag därvid
haft hade; si, då var det allt fåfänglighet och ett
jagande efter vind, och är intet mer under solen.
Allt vederfares så den ene som den andre; den
rättfärdige såsom den orättfärdige; den gode och rene
såsom den orene; den som offrar, såsom honom som
intet offrar; såsom det går den gode, så går det ock
syndaren; det går svärj aren, såsom det går honom, som
eden fruktar.
Det är en ond ting ibland allt det, som sker under
solen, att den ene så gör som den andre: därav varder
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
