Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig enligt vedertaget sjömansbruk, och han stod där
aktningsfullt midt på golvet, med möda balanserande
efter skonarens slingringar och ansikte mot ansikte
med kaptenen.
»Stäng dörrarna och drag för rigeln», sade Ulv Larsen
till mig.
Medan jag gjorde detta, såg jag en glimt av oro i
Johnsons ögon, men jag kunde icke drömma om
orsaken. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända
förrän det skedde, men han visste från början vad
som skulle komma, och han inväntade det modigt.
Och i hans beteende fann jag en fullkomlig
vederläggning av all Ulv Larsens materialism. Sjömannen
Johnson behärskades av eri idé, en princip, av sanning
och ärlighet. Han hade rätt, han visste att han hade
rätt, och han var oförskräckt. Han skulle dö för det
rätta, om så fordrades, han skulle vara trogen mot
sig själv, ärlig mot sin själ. Och här hade man en
slående bild av andens seger över köttet, av själens
okuvlighet och moraliska storhet, som icke känner till
någon begränsning, utan höjer sig över tid och rum och
handlar med en säkerhet och oövervinnelighet, som
icke kan leda sitt ursprung från annat än evighet och
odödlighet.
Men jag återkommer till vad som hände. Jag
märkte den oroliga glimten i Johnsons ögon, men jag
missuppfattade den — trodde att den endast var en
yttring av hans medfödda skygghet och tafatthet.
Styrmannen Johansen stod ett godt stycke ifrån
honom åt ena sidan, och på dryga tre yards avstånd midt
framför honom satt Ulv Larsen på en av kajutans
svängstolar. Kn längre paus inträffade, sedan jag hade
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
