- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
143

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag lydde, ocli de bägge odjuren lyfte upp sitt
medvetslösa offer, som om det hade varit en säck avskräde,
hävde honom uppför trappan, genom den smala
dörröppningen och ut på däck. Blodet från hans näsa
rann i en scharlakansröd ström över rorgängarens
fötter. Denne var ingen annan än Louis, Johnsons
båtkamrat. Men Louis skötte sin syssla och stirrade
orubbligt in i nakterhuset.

Så betedde sig emellertid icke George Leach, den
forne skeppspojken. Varken i sbansen eller akterut
tilldrog sig någonting, som kunde ha överraskat oss
mera än hans uppförande. Det var han som utan
någon order kom upp på lialvdäck och släpade
Johnson med sig för över, där han började sköta om hans
sår så godt han kunde och ta vård om honom.
John-son var fullkomligt oigenkänlig, icke allenast som
Johnson betraktad, utan alla hans mänskliga
anletsdrag voro omöjliga att urskilja, så hade de svullnat
och förvandlat sin färg under den jämförelsevis korta
stund, som hade förflutit från uppträdets början till
dess att den medvetslöse släpades bort till fören.

Och George Leach . . . Ungefär då j ag hade slutat göra
rent nere i kajutan, hade han tagit vård om Johnson.
Jag hade gått upp på däck för att få litet frisk luft
och söka någon vila för mina överansträngda nerver.
Ulv Larsen rökte cigarr och betraktade uppmärksamt
patentloggen, som Ghost vanligen hade ute, men som
nu av någon orsak hade blivit inhalad. Plötsligt
hörde jag Leach höja sin stämma, hes och sträv av
överväldigande raseri. Jag vände mig om och såg
honom stå alldeles nedanför halvdäcket på kabyssens
babordssida. Ilans ansikte var likblekt och förvri-

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free