- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
147

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upptäckt rörande detsamma — som om han under
dess vanvettigaste förvridningar ville forska efter
någonting, som hittills hade undgått honom, måhända
nyckeln till mysteriet, som kunde ge lösning och
förklaring på det hela.

Och det våldsamma uppträdet! Det var nästan
alldeles detsamma som jag förut hade bevittnat i
kajutan. Kocken bjöd förgäves till att värna sig mot den
rasande ynglingen. Och han kunde lika litet komma
åt att rädda sig nedåt kajutan. Kan rullade ditåt,
han kröp ditåt, han föll ditåt för varje gång han blev
slagen till däck. Slag följde på slag med svindlande
fart. Han slungades hit och dit som en fjäderboll,
tills han slutligen låg där lika illa tilltygad och
hjälplös som Johnson. Och ingen trädde emellan. Leach
kunde ha dödat honom, men han ansåg tydligen, att
han hade fyllt måttet av sin hämnd. Han drog sig
tillbaka från sin tuktade fiende, som låg där
gnällande och jämrande som en hundvalp, och gick för över.

Men dessa bägge tilldragelser voro endast
inledningen till dagens program. På eftermiddagen stötte
Smoke och Henderson ihop, en hel följd av skott
smattrade plötsligt från mellandäck, och de övriga fyra
jägarna kommo rusande i vild flykt upp på däck. Ett
moln av tjock, frän rök —■ sådan den alltid blir efter
svart krut — steg upp ur kappen, och ned genom detta
moln tog Ulv Larsen ett språng. Ljudet av slag och
brottning hördes upp till oss. Bägge jägarna voro
sårade och nu tuktade Ulv Larsen dem båda, därför
att de icke hade lydt hans befallning, utan gjort
varandra obrukbara vid jakttidens annalkande. Deras
sår voro ganska svåra, och sedan han hade slagit dem,

147

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free