Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min kännedom om livet inskränkte sig till dess
intellektuella faser. Jag hade visserligen någon erfarenhet av
brutalitet, men det var intellektuell brutalitet —■ till
exempel Charley Furuseths bitande sarkasmer, mina
klubbkamraters skoningslösa epigram och hårdsmälta
kvickheter samt en och annan gemen anmärkning av
herrar professorer under min studietid.
Det var alltsammans. Men att människor skulle
släcka sin vrede mot andra genom att mörbulta deras
kött och utgjuta deras blod var någonting
besynnerligt och fruktansvärdt nytt för mig. Jag insåg, att jag
icke utan orsak hade blivit kallad »Sissy» van
Wey-den, och jag kastade mig oroligt av och an i min koj
hela natten. Den ena mardrömmen avlöste den
andra. Och det föreföll mig, som om min okunnighet
om livets realiteter i sanning hade varit grundlig.
Jag skrattade bittert åt mig själv och tyckte, att jag
i Ulv Larsens motbjudande filosofi fann en mera
tillförlitlig förklaring över livet än i min egen.
Och jag blev skrämd, då jag upptäckte, vilken
riktning mina tankar togo. Den ständiga brutaliteten
hos min omgivning hade ett avgjort fördärvligt
inflytande.
Den var nära att förstöra för mig allt det ljusaste
och bästa i livet. Mitt förnuft sade mig, att den
misshandling, Thomas Mugridge hade undergått, var
någonting ondt, och likväl kunde jag icke för mitt liv
avhålla mig från att glädjas över den. Till och med
under det att jag kände mig tryckt av min stora synd
—• ty det var en synd — småskrattade jag för mig själv
av vanvettig förtjusning. Jag var icke längre Hump-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
