Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu värre var att det såg ut, som om han också hade
blivit bruten till själen. Han var djupt underdånig
inför Ulv Larsen och nästan krypande ödmjuk mot
Johansen. George Leach betedde sig på helt annat
sätt. Han strövade omkring på däck likt en ung
tiger, oförbehållsamt stirrande med glödande hat på
Ulv Larsen och Johansen.
»Jag skall nog bli kvitt dej också en gång, din
svenske plattfot!» hörde jag honom säga till Johansen en
kväll på däck.
Styrmannen svor och förbannade honom i mörkret,
och i nästa sekund slog något kastvapen häftigt mot
kabysskottet. Så hördes flera förbannelser och ett
gäckande skratt, och när så allt blev stilla, smög jag
mig ut och fann en väldig kniv inborrad mer än en
tum djupt i det fasta virket. Ett par minuter senare
kom styrmannen trevande dit för att söka efter vapnet,
men jag återlämnade det i hemlighet till Leach dagen
därpå. Han grimaserade endast, då jag gav honom
kniven, men denna grimas uttryckte ett uppriktigare
tack, än en hel massa av de mångordiga fraser, som
begagnas inom min egen klass.
I olikhet med alla de andra ombord hade jag för
närvarande ingen ovän där, utan stod på god fot med
alla. Jägarna fördrogo mig möjligen endast, men
ingen av dem hyste något agg till mig, och
konvalescenterna Smoke och Henderson, som dag och natt
höllo till i sina hängmattor under ett solsegel,
försäkrade mig, att jag var bättre än någon sköterska, och
att de nog skulle komina ihåg mig när resan var slut
och de fingo sin betalning. Som om jag behövde deras
pengar! Men jag hade fått det uppdraget att sköta
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
