Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulv Larsen skakade på huvudet. »Ni skulle inte
finna honom där, Hump. Men ni kan gå med. Kom!
Bry er inte om sängkläderna. Lämna dem här.»
Jag följde tätt efter honom. Midskepps var allt
fullkomligt tyst och stilla.
»Fördömda jägare!» mumlade han. »För feta och
för lata att stå ut med fyra timmars vaktgöring.»
Uppe på backen funno vi tre sjömän sovande. Han
vände på deras huvud och såg dem i ansiktet. De
skulle ha vakt på däck, men det var praxis ombord,
att när vädret var vackert skulle vakten få sova,
utom vakthavande befälet, rorgängaren och utkiken.
»Vem har utkiken?» frågade Ulv Larsen.
»Jag, sir», svarade Holyoak —■ en av de vidtbefarna
sjömännen — med en lätt darrning på rösten. »Men
jag slumrade in litet just nyss, sir. Jag är ledsen
över det, sir. Det ska inte hända mer.»
»Har ni hört eller sett någonting på däck?»
»Nej, sir — jag . . .»
Men Ulv Larsen hade redan vändt sig bort med en
fnysning av ovilja, och utkiken gnuggade sig i ögonen
av förvåning att allt var så lätt över.
»Sakta nu!» viskade Ulv Larsen varnande och böjde
sig nästan dubbel för att kunna gå ned genom
skanskappen.
Jag följde efter med häftigt klappande hjärta. Vad
skulle nu komma att ske? Jag visste det lika litet
som jag visste, vad som hade händt förut. I alla
händelser hade blod flutit, och det berodde nog icke på
någon nyck av Ulv Larsen, att han hade gått över
bord med ett stort sår i huvudet. Dessutom
saknades Johansen.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
