Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropa ned genom skansluckan. Han var för försiktig
att bege sig ned i detta inferno, som han hörde rasa i
mörkret.
»Kan inte någon skaffa en kniv? A — kan inte
någon skaffa en kniv?» bönföll Leach under första
relativa tystnad.
De angripandes stora antal förorsakade oreda. De
hindrade ofta varandra, medan Ulv Larsen däremot
riktade alla sina bemödanden på ett föresatt mål.
Och detta var att kämpa sig fram över durken till
trappan. Oaktat det totala mörkret, kunde jag följa
hans framåtskridande på grund av stridsbullret.
Ingen annan än en jätte skulle ha kunnat göra vad han
gjorde, sedan han väl hade kommit till trappans fot.
Steg för steg —• medan hela flocken av angripare
försökte dra honom tillbaka —• lyckades han med sina
mäktiga armar höja sig så, att han slutligen stod
upprätt. Och steg för steg arbetade han sig sedan uppför
trappan med tillhjälp av hand och fot.
Det sista av uppträdet såg jag. Ty sedan Latimer
slutligen hade hämtat en lanterna, höll han den så,
att skenet lyste ned genom kappen. Ulv Larsen var
högt uppe, fastän jag icke kunde se honom. Det
enda synliga var massan av de män, som hakat sig fast
vid honom. Och denna massa vred sig och krälade
likt en kolossal mångbent spindel, den svängde av
och an i takt med fartygets rullning. Och likväl
höjde den sig uppåt steg för steg, med långa uppehåll
mellan varje förflyttning. En gång sviktade massan
och var nära att falla, men så tycktes den åter få fast
hållpunkt och skred fortfarande uppåt.
»Vem är det?» ropade Latimer.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>