Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ni pratade litet mindre och uträttade litet mera
med edra händer, så skulle det ha varit slut med
honom nu. Varför kunde inte en av er — just en av er
—• skaffa mig en kniv, när jag sa’ till? Jag kan bli
riktigt sjuk åt det! Grina och gnälla och löpa rundt,
som om han skulle ta livet av er så snart han fått fatt
i er! Det vet ni förbaskat väl att han inte gör. Det
kan han inte! Här finns varken roddare eller
båtsty-rare till överlopps, och han behöver er allesammans
för jaktens skull — han behöver er alldeles nödvändigt.
Vem skulle ro eller styra eller sköta fartyget, om han
gjorde sig av med er? Det är jag och Johnson som
få svida för alltsammans. Gå ni och lägg er och håll
käften bara —• för nu vill jag sova en smula.»
»Han har rätt, mycke’ rätt», förklarade Parsons.
»Kan nog hända, att han inte håller efter oss alla nu
med ens —• men märk mina ord: härefter kommer
helvetet att bli som ett isskåp i jämförelse med det
här fartyget.»
Under hela tiden hade jag känt mig rätt orolig i
fråga om min egen belägenhet. Vad skulle hända mig,
när de upptäckte min därvaro? Jag skulle aldrig
kunna kämpa mig ut, så som Ulv Larsen hade gjort.
Och nu hördes Latimer ropa uppifrån kappen:
»Hump! Gubben vill tala med er!»
»Han ä’ inte här», ropade Parsons tillbaka.
»Jo, det är han», svarade jag, i det jag steg ur
kojen och gjorde ett ansträngande försök att hålla rösten
stadig och frimodig.
De betraktade mig alla med bestörtning. Deras
ansikten fingo plötsligt ett uttryck av stark fruktan
— och av den djävulska ondska, som alstras därav.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
