Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den västra delen av himlavalvet hade 1111 också
mörknat. Solen hade överskyats och försvunnit ur
sikte. Klockan var två på eftermiddagen, och en
spöklik skymning, då och då genomskuren av ett
purpur-färgat skimmer, hade sänkt sig över oss. I detta
purpursken lyste Ulv Larsens ansikte med en intensiv
glöd, och för min uppjagade fantasi stod han omgiven
av en gloria. Vi lågo midt i en onaturlig stillhet,
medan rundt omkring oss syntes tecken och förebud
till annalkande uppror i naturen. Den kvävande
hettan hade blivit olidlig. Stora svettpärlor trängde
ut i min panna, och jag kände dem tillra utför min
näsa. Jag tyckte, att jag var nära att svimma och
sträckte ut handen för att stödja mig mot relingen.
Och då, just då, märktes det svagaste möjliga sus
av en vindfläkt. Det kom från öster och flög förbi
som en viskning. På de hängande seglen märktes
icke en rörelse, och likväl hade jag känt mitt ansikte
svalkat av luftdraget.
»Cooky!» ropade Ulv Larsen dämpat. Thomas
Mugridge vände sitt ängsliga och förskrämda ansikte
mot honom. Lägg utav stoppartaljan därborta på
förbommen och tag den över på andra sidan, så passa
skotet och hal durr stoppartaljan. Om ni slarvar
med det, så kan ni vara säker om att det ä’ det sista
ni gör i ert liv. Begriper ni? — Mr van Weyden,
var klar att få över förseglen. Och sedan raskt till
toppseglen och sträck dem så fort ni någonsin kan
— ju hastigare det sker, desto lättare skall ni tycka
att det är. Och om Cooky inte raskar på, ger ni
honom ett slag mellan ögonen.»
Jag märkte med välbehag, att inga hotelser åtföljde
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
