Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjö. De vågor, vi förut hade råkat ut för, voro
ingenting i jämförelse med dessa, som höllo en halv mil
mellan kammarna och reste sig över våra masttoppar.
De voro så väldiga, att Ulv Larsen icke vågade dreja
bi, fastän han drevs långt sydvart och bort ifrån
sälflocken.
Vi måste ha varit ett godt stycke inne på den stråt,
där linjeångarna gå över Stilla oceanen, då tyfonen
saktade sig, och till jägarnas överraskning befunno vi
oss midt ibland sälar — en andra här, ett slags
efter-trupp, vilket de förklarade som någonting högst
ovanligt. Men det blev genast »ut med båtarna!» och ett
skjutande och ett slaktande dagen lång.
På kvällen var Leach i min närhet. Jag hade nyss
kontrollerat bytet, som den sista båten hade fört
ombord, då han’ kom fram till mig i mörkret och sade
med låg röst:
»Kan ni säga mig, mr van Weyden, hur långt vi ä’
från kusten och vartåt Yokohama ligger?»
Mitt hjärta slog raskt av glädje, ty jag visste vad
han hade i sinnet, och jag gav lionom de begärda
upplysningarna: väst-nordväst och på femhundra mils
avstånd.
»Tack, sir», var allt vad han sade, varefter han
försvann i mörkret.
Morgonen därpå saknades båten numro tre jämte
Johnson och Leach. Ävenså saknades vattentankarne
och proviantlådorna till alla de andra båtarna och de
bägge försvunnas koj kläder och sjosäckar. Ulv Larsen
var ursinnig. Han satte till segel och styrde
väst-nordväst med två av jägarna på beständig utkik uppe i
masttopparna med kikare för ögonen, under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
