Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
massa ljusbrunt hår nedanför matrosmössan, som
täckte hennes hjässa. Ögonen voro stora, bruna och
glänsande, munnen mild och känslig, och ansiktet
hade en fin oval, men sol och saltbemängd vind hade
färgat det nästan kopparrödt.
Hon föreföll mig som en varelse från en annan
värld. Jag kände ett slags hungrig längtan efter henne
så som den som håller på att svälta ihjäl måste längta
efter bröd. Men jag hade ju icke heller sett en kvinna
på så lång tid. Jag vet, att jag stod försjunken i den
djupaste undran, nästan som i en dvala — »detta var
således en kvinna?» — till den grad, att jag helt och
hållet glömde mig själv och mina plikter som styrman
och icke gjorde det minsta för att hjälpa de nykomna
ombord. Ty när en av männen lyfte upp henne i
Ulv Larsens nedsträckta armar, såg hon upp i våra
nyfikna ansikten och smålog så mildt och gladt som
blott en kvinna kan göra — och jag hade icke sett
något kvinnoleende på så länge, att jag hade glömt
att sådana leenden funnos till.
»Mr van Weyden!»
Det var Ulv Larsens skarpa röst, som åter väckte
mig till besinning.
»Vill ni följa damen dit ned och se till, att hon får
det så komfortabelt som möjligt! Laga att den
lediga hytten om babord blir i ordning. Cooky kan
ombesörja det. Och gör vad ni kan för hennes
solbränna. Den tycks vara svår.»
Han vände sig hastigt ifrån oss och började göra de
nykomna männen åtskilliga frågor. Deras båt hade
blivit satt i drift; en av männen sade, att det var »en
fördömd skam», då Yokohama låg så nära.
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
