Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Då jag kom upp på däck, fann jag Ghost liggande för
babords halsar och manövrerande för att komma rakt
på en båt med välbekant sprisegel, som vi hade
framför oss. Alle man voro på däck; ty de visste, att
någonting skulle hända, när Johnson och Leach hade
tagits ombord.
Det slog fyra glas. Louis kom akterut för att ta
rodret. Luften var fuktig och jag såg, att han hade
tagit på sig oljekläder.
»Vad få vi nu?» frågade jag.
»En liten småtrevlig halvsterm, skulle jag tro, sir»,
svarade han, »en smula regn lagom för att blöta våra
gälar, men inte mer.»
»Ledsamt att vi skulle få syn på dem», sade jag , då
Ghost i detsamma kastades ett helt streck åt sidan av
en väldig sjö, och båten för ett ögonblick kom inom
vår synkrets.
Louis vred på ratten och rättade kursen efter
omständigheterna. »De skulle i alla fall aldrig ha kommit
i land, sir, det tänker jag.»
xlnte?» sade jag frågande.
»Nej, sir. Kände ni den där?» En vindstöt hade
träffat skonaren, och han måste ögonblickligen giva
så godt som hårdt roder för att hindra fartyget att
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
