Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag hade frågat , om han tänkte föra de skeppsbrutna
till Yokohama.
»Vad tänker ni göra med Leach och Johnson?»
Han skakade på huvudet. »Det vet jag sannerligen
inte, Hump. Med de här nykomlingarna till har jag
ju ändå så stor besättning jag behöver.»
»Men de ha säkert haft nog av sin rymning», sade
jag. »Varför inte ge dem en helt annan behandling
än förr? Tag dem ombord och behandla dem väl.
Vad de än ha gjort, ha de blivit hetsade till det.»
»Av mig?»
»Ja, av er», svarade jag med fast ton. »Och jag vill
ge er en varning, Ulv Larsen. Jag skulle möjligen
kunna glömma kärleken till mitt eget liv för begäret
att döda er om ni går för långt i att misshandla de
bägge stackars uslingarna.»
»Bravo!» utbrast han. »Ni gör mig riktigt stolt,
Hump! Ni har blivit så pass man, att ni till och
med tänker på hämnd. Ni börjar rent av få
individualitet. Ni har olyckligtvis förut framlevat ert liv på
mera lugna platser, men ni är ju stadd i utveckling,
och jag tycker mera om er för det.»
Hans röst och hans uppsyn förändrades. Han såg
allvarlig ut. »Tror ni på löften?» frågade han.
»Anser ni dem för heliga?»
»Naturligtvis», svarade jag.
»Då föreslår jag en överenskommelse», fortsatte
han, fulländad aktör som han var. »Om jag nu lovar
att inte lägga hand på Leach och Johnson, vill ni då
till gengäld lova att inte försöka döda mig? — Visst
inte för att jag är rädd för er —• inte för att jag är
rädd för er», skyndade han sig att tillägga.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
