- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
224

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Larsen med samma oförsonligt hatfulla uttryck i sitt

ansikte som förr.

Deras båt hade nu drivit akteröver. Plötsligt
fylldes spriseglet av vind och kom den bräckliga
farkosten att ligga iiver så hårdt, att det såg ut som om
den måste kantra. En vit vågkam fräste upp över
den och bröt sig i snövitt yrande skum. Så dök båten
åter fram, halv med vatten. Leach öste av alla
krafter och Johnson höll ett stadigt grepp 0111 styråran,
likblek och med ängslig uppsyn.

Ulv Larsen uppgav ett kort skallande skratt tätt
invid mitt öra och gick sedan över åt andra sidan av
däcket. Jag väntade, att han skulle ge befallning att
Ghost skulle dreja bi, men fartyget höll samma kurs
som förut, och han sade icke ett ord, gav icke en vink.
Louis stod med orubbligt lugn vid ratten, men jag såg,
att matroserna, som samlats i grupper bortåt fören,
betraktade oss med orolig och bekymrad uppsyn.
Ghost fortfor att rusa vidare, tills båten endast syntes
som en liten fläck, men så ljöd Ulv Larsens
kommandorop, och han lät fartyget vända.

Vi lovade upp, två mil eller mer till lovart 0111 det
kämpande nötskalet, jagaren halades ned och skonaren
drejade bi. Sälbåtarna äro icke avsedda för
kryssning. Deras hopp ligger i att få behålla ett sådant
läge till lovart, att de kunna länsa ned till skonaren,
när det blåser upp. Men i hela denna vilda ödslighet
fanns det ingen tillflykt för Leach och Johnson utom på
Ghost, och de började beslutsamt kryssa upp emot
oss. Det gick långsamt, så som sjön vräkte. I varje
ögonblick riskerade de att begravas under de fräsande
vågorna. Gång på gång — otaliga gånger —■ sågo vi

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free