Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två timmar följde Johnson och Leach efter oss. Vi
drejade bi och föllo av igen, drejade bi och föllo av
oupphörligt, och ständigt höjde och sänkte sig den
kämpande båtens lilla segel på vågkammar och i
vågdalar akter om oss. Båten var på ungefär en kvarts
mils avstånd från oss, då en tät regnskur gömde den
för våra blickar. Vi sågo den aldrig mer. Vinden
jagade snart bort regnet och luften blev åter klar,
men intet segel syntes till på den upprörda vattenytan.
Jag tyckte, att jag för ett ögonblick såg båtens botten
lysa svart bland det vita skummet. Detta var allt. För
Johnson och Leach hade kampen för tillvaron
upphört.
Deras kamrater stodo fortfarande i grupper
mid-skepps. Ingen hade gått under däck, ingen sade ett
ord. Och inga blickar växlades. Var och en stod
som förlamad — eller som försänkt i djupa tankar
och försökte övertyga sig själv om vad som verkligen
hade händt. Men Ulv Larsen gav dem föga tid att
tänka. Han lät Ghost genast återtaga sin kurs —
naturligtvis i riktning mot sälstimmen och icke mot
Yokohamas hamn. Men besättningen drog och
halade icke längre med någon iver, och jag hörde kvävda
svordomar gå över deras läppar, tunga, tröga och
utan liv som de själva. Så var det icke med jägarna.
Den oemotståndlige Smoke berättade en historia,
och de begåvo sig storskrattande ned på mellandäck.
Då jag passerade läsidan av kabyssen på min väg
akterut, råkade jag på maskinisten, som vi hade
räddat. Han var likblek och hans läppar skälvde.
»Gud i himmelen — vad är detta för slags fartyg,
sir?» utbrast han.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
