Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg nyfiket upp på mig. »Hur vet ni det?»
»Har jag inte rätt?» frågade jag.
Hon böjde medgivande på huvudet. Nu var det
Ulv Larsens tur att bli förvirrad. Hennes namn och
dess betydelse var någonting alldeles obekant för
honom. Jag var stolt över att det hade så mycket större
betydelse i mina ögon, och för första gången sedan en
lång och ledsam tid tillbaka var jag fullt medveten
om någon överlägsenhet gent emot honom.
»Jag minns, då jag skrev en recension över ett tunt
litet häfte. . .» hade jag börjat helt lugnt, men hon
avbröt mig hastigt.
»Ni?» utbrast lion. »Då är ni ju . . .»
Hon stirrade på mig med ögonen vidöppna av
förvåning.
Jag böjde nu i min tur medgivande på huvudet.
»Humphrey van Weyden», fortsatte hon. Sedan
tilläde hon med en suck av lättnad och utan att märka,
att hon därvid hade sett på Ulv Larsen: »Å, vad jag
är glad! . . . Jag kommer ihåg den där recensionen», sade
hon sedan hastigt, då hon insåg, att hennes utrop hade
varit naivt, »den var mycket, mycket för smickrande
för mig.»
»Visst inte», förklarade jag bestämt. »Ni nedsätter
mitt sunda omdöme och berövar mina åsikter deras
värde. Dessutom höllo alla andra kritiker med mig.
Ni vet ju, att Lang har upptagit er ’ICyss som
fördra-ges’ bland de fyra bästa sonetter av kvinnohand, som
blivit skrivna på engelska.»
»Men ni kallade mig Amerikas mrs Meynell!»
»Hade jag inte rätt?» frågade jag.
»Nej, inte i det», svarade hon. »Jag kände mig sårad.»
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
