Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon skulle helt oeh hållet förlora medvetandet, men
hon behärskade sig.
»Vill ni hämta en åderpress, mr van Weyden», ropade
Ulv Larsen till mig.
Jag tvekade. Hon rörde på läpparna, och ehuru
icke ett ljud gick över dem, befallde hon mig med
ögonen lika tydligt som med ord, att jag skulle gå och
hjälpa den lemlästade.
»Var så snäll!» lyckades hon slutligen viska fram,
och jag kunde icke annat än lyda.
Lien jag hade numera visat så pass skicklighet i
fält-skärskonst, att Ulv Ivarsen efter några råd och
anvisningar lät mig sköta saken på egen hand med ett
par av sjömännen till hjälp. För egen del valde han
att hämnas på hajen. På en väldig krok sattes ett
bete av fett salt fläsk, varefter kroken slängdes
överbord, och samtidigt med att jag hade förbundit vener
och artärer, halade sjömännen sjungande in det
skuldbelastade odjuret. Jag såg det icke med egna ögon,
men mina biträden övergåvo mig för några ögonblick,
den ene först och den andresedan, för att rusa midskepps
och se efter, vad som försiggick. Hajen var sexton
fot lång och hissades upp vid storriggen. Djurets
käkar bändes upp så vidt som möjligt, och en grov
stake, vässad i bägge ändar, stacks in så, att när
hävstängerna togos bort, trängde de skarpa spetsarna in
i käkarna. Sedan detta var gjort, skars kroken ut
och hajen släpptes åter i sjön, hjälplös, ehuru vid full
styrka, och dömd till långsam hungersdöd —• en
levande död, vilken han hade mindre förtjänat än den,
som tänkte ut bestraffningen.
248
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
