Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över de andra jägarnas ansikten. En ryss kunde icke
vara annat än — en kryssare. Jägaren, som för
övrigt icke hade någon synnerlig kunskap om fartygets
läge, visste emellertid, att vi befunno oss nära gränsen
av det förbjudna området och att Ulv Larsen var
känd som beryktad tjuvskytt. Allas ögon riktades på
honom.
»Vi ä’ stormsäkra», förklarade han med ett skratt.
»Men jag ska säga er något — jag vill slå vad om fem
mot ett, att det är Macedonia.»
Ingen ville gå med på vadet, och han fortsatte: »Ifall
det är han, vill jag hålla tio mot ett att det blir bråk
av.»
»Nej, jag tackar», förklarade Latimer. »Jag har
annars ingenting emot ett vad, men inte vill jag vara
alldeles utan chancer att vinna. Det har då väl
aldrig händt en enda gång, att ni och er bror ha träffat
samman utan bråk — på det kan jag hålla tjugu mot ett.»
Nu följde ett allmänt skratt, vari Ulv Larsen
instämde. Middagen fortgick ganska stillsamt, tack vare
min fördragsamhet, ty han behandlade mig avskyvärdt,
hånade mig och visade sig så överlägset beskyddande
och nedlåtande, att jag skälvde av kvävt raseri. Men
jag visste, att jag måste behärska mig för Maud
Brew-sters skull, och jag fick min belöning, då hennes ögon
för en sekund mötte mina och jag i dem läste en tydlig
uppmaning till försiktighet.
Vi lämnade bordet och gingo upp på däck, ty en
ångare var ju alltid ett välkommet avbrott i
enformigheten på havet, där vi färdades fram, och övertygelsen
att det måste vara Död-Larsen och Macedonia gjorde
spänningen så mycket starkare. Föregående efter-
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
