Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 Eller en vis man, som ser på dårar och önskar, att
också han vore en dåre», sade jag skrattande.
»Just så», medgav han. »Ni ä’ ett par lyckliga,
ruinerade dårar. Det finns inga fakta i edra plånböcker.»
»Och ändå ä’ vi lika frikostiga som ni», förklarade
Maud Brewster.
»Ännu frikostigare, därför att det inte kostar er
någonting.»
»Och därför att vi dra växel på evigheten», svarade
hon.
»Nå — antingen ni göra det eller tro att ni göra det,
så är det samma sak. Ni ge ut vad ni aldrig ha fått,
och till gengäld få ni större valuta för det ni aldrig ha
fått än vad jag får för det jag verkligen har fått och
har arbetat mig till med svett och möda.»
»Varför ändrar ni inte myntstämpel då?» frågade
hon retsamt.
Han gav henne en hastig, halvt hoppfull blick, men
sade sedan nedslagen: »För sent. Jag skulle kanske
vilja det, men jag kan inte. Min plånbok är
fullprop-pad med den gamla sorten, och det är någonting
envist hos den. Jag kan aldrig förmå mig att erkänna
någonting annat som verklig valuta.»
Han tystnade, och hans blick irrade med ett från-
varande uttryck förbi henne långt utåt det lugna
havet. Den gamla nedärvda melankolin hade gripit
honom. Han gav vika för den. Han hade resonerat
sig i dysterhetens våld, och inom några timmar kunde
man vänta, att demonen inom honom skulle röra på
sig- Jag tänkte på Charley Furuseth och jag visste,
att dysterheten är ett vite, som materialisten alltid
måste erlägga för sin åskådning.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
