Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallning. Därpå tillsade han miss Brewster att gå
ned under däck, och han smålog, då han såg den fasa,
som plötsligt fyllde hennes ögon.
»Ni finner alls inga gräsligheter därnere»,
förklarade han, »endast en oskadad man, som är säkert
fast-surrad vid ringbultarna. Det är troligt att kulor
komma att susa fram här ombord, och jag vill inte,
att ni skall bli dödad, förstår ni?»
Just som dessa ord hade gått över hans läppar,
tornade en kula emot en mässingskodd spak på ratten
mellan hans händer, vek ur sin ursprungliga riktning
och ven pipande ut genom luften till lovart.
»Ser ni?» sade han till henne, varefter han vände
sig till mig: »Vill ni ta hand om ratten, mr van Wey-
den? »
Miss Brewster hade gått in i kappen, så att
endast hennes huvud syntes. Ulv Larsen hade hämtat
ett kulgevär och stoppade in en patron i det. Jag
bad henne med mina ögon, att hon skulle gå ned,
men hon smålog och sade:
»Vi må nu vara ett par stackars landkrabbor utan
egna ben, men vi kunna åtminstone visa kapten
Lar-sen att vi ä’ lika modiga som han.»
Han gav henne ett beundrande ögonkast.
»Jag tycker hundra procent bättre om er för det»,
sade han. »Bokliga insikter, snille och
oförskräckt-het. Ni är sannerligen rikt utrustad. En blåstrumpa
lämplig till hustru åt en sjörövare. Hm — det där få
vi diskutera senare», sade han småleende, då en kula
slog hårdt mot kaj utskottet.
Jag såg nu återigen guldglittret i hans ögon, och jag
såg hennes ögon vidgas av förskräckelse.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
