Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han nu triumf och hänförelse i Swinburnes rader. Han
läste rätt, och han läste väl. Och han hade knappt
slutat, då Louis stack ned sitt huvud i trappan och
viskade: »Tyst, tyst! Tjockan har börjat lätta, och
babordslantärnan på en ångare stryker just nu förbi
vår bog.»
Ulv Larsen rusade upp på däck och det så snabbt
att då vi kommo efter dit, hade han redan skjutit till
luckan över de druckna jägarnas tillhåll och var på
väg bortåt fören för att stänga nedgången till skansen.
Tjockan fanns kvar, men den hade stigit uppåt,
förmörkade stjärnorna och gjorde natten kolsvart. Rakt
framför oss kunde jag se ett klart rödt sken och ett
vitt, och jag hörde ångmaskinens pulserande. Det
var utan tivel Macedonia.
Ulv Larsen hade kommit tillbaka till halvdäck
och vi stodo i en tyst grupp och sågo lyktskenet
hastigt passera vår bog.
»Tur för mig att han inte har någon strålkastare»,
sade Ulv Larsen.
»Hur skulle det gå, om jag nu uppgav ett högljudt
rop?» frågade jag viskande.
»Då vore allt förlorat», svarade han. »Men har
ni också tänkt på vad som omedelbart skulle ske?»
Innan jag hann uttrycka min önskan att få veta det
hade han fattat mig om halsen med ett gorillgrepp,
och genom en svag skälvning av sina muskler gav
han mig en vink om den vrickning, varmed han helt
säkert skulle ha brutit min nacke. I nästa ögonblick
hade han släppt mig igen, och vi stirrade som förut på
Macedonias lyktsken.
»Och om jag skulle ropa?» frågade Maud.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
