- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
313

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon skakade ut sitt hår, så att det föll ned över
hennes ansikte och axlar som ett brunt moln. Å, detta
kära, fuktiga bruna hår! Jag skulle ha velat kyssa
det, linda det kring mina fingrar, gömma mitt ansikte
i det. Jag stirrade på det som förtrollad, tills båten
lovade upp och seglet började slå —• en maning att jag
skulle sköta mina plikter. Idealist och romantiker
som jag var och alltid hade varit, trots min
analytiska natur, hade jag hittills icke lagt mycken vikt
vid kärlekens yttre kännetecken. Jag hade alltid
ansett, att kärleken mellan man och kvinna var en
sublim sympati mellan två själar, ett samband som
förenade deras andar och drog dem till varandra.
Vid kropparnas förening fästes föga vikt i min
kär-leksvärld. Men jag fick nu på egen hand lära den
ljuva läxan, att själen representeras och ger sig uttryck
genom kroppen —• att det att se och vidröra och känna
doften av den älskades hår var ett lika stort välbehag
för själen som glansen i hennes ögon och tanken som
hon klädde i ord. När allt kom omkring, var endast
själ någonting ofattbart, någonting som endast kan
anas och förnimmas —■ den skulle icke heller kunna
ge sig uttryck på egen hand. Jehovah var
människolik därför att han kunde tala till judarna i ordalag,
som de kunna fatta och förstå, och därför uppfattade
de honom också som en urbild för sig själva, som ett
moln eller en eldstod — ett påtagligt, fysiskt »något»,
som israeliternas sinnen kunde fatta.

Och så satt jag där och såg på Maud Brewsters hår
och älskade det och lärde därigenom mera om
kärleken än allt vad alla skalder och sångare hade lärt
mig genom alla sina sånger och sonetter. Så kastade

313

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free