Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta skotet gå, medan jag hjälpte henne under filtarna
och gned hennes händer och armar.
»Jag är så trött», sade hon, och med ett hastigt
andetag och en suck sänkte hon matt sitt huvud.
Men hon höjde det genast igen. »Bannas inte
—-våga inte att göra det», utropade hon med gäckande
trots.
»Jag vill hoppas, att jag inte ser ond ut», svarade
jag allvarligt, »ty jag försäkrar, att jag inte är det
ringaste förargad.»
»Ne-ej», sade hon betänksamt. »Ni ser bara
förebrående ut.»
»Då är min uppsyn ärlig, den förråder just precis
vad jag känner. Ni har varken handlat rätt mot er
själv eller mot mig. Hur skall jag någonsin kunna
lita på er mer?»
Hon såg ångerfull ut. »Jag skall vara snäll», sade
hon, alldeles som ett olydigt barn. »Jag lovar att. . .»
»Att lyda mig, så som en matros lyder sin kapten?»
»Ja», svarade hon. »Det var dumt gjort av mig,
det vet jag.»
»Och så måste ni också lova mig någonting annat»,
framkastade jag.
»Gärna.»
»Att ni inte alltför ofta säger: ’Å, var så snäll —■
var så snäll!’ Ty när ni gör det, kan ni vara förvissad
om, att min myndighet faller till fota.»
Hon skrattade och såg road ut. Också hon hade
märkt, vilken makt det låg i dessa ord.
»Det är goda ord ...» sade jag.
»Men jag får inte nöta ut dem», inföll hon.
Men hennes skratt var matt och hennes huvud
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
