- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
331

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tydligen kantade en djup vik. I detsamma skar ett
väldigt ihållande skällande i våra öron. Det hade
nästan samma väldiga kraft som en avlägsen åska
och kom rakt från lä, överröstande bränningarnas
dån och var kraftigt nog att höras emot
vindriktningen. Då vi hade passerat udden, låg hela viken
med ens framför oss, en halvmånformig inskärning i
kusten med vitsandig strand, mot vilken svallet bröt
sig, och som var betäckt med myriader sälar. Det
var de, som hade uppgivit det dånande skallet.

»Ett sälnäste!» utropade jag. »Nu ä’ vi helt säkert
räddade. Här måste finnas kryssare och
vaktmanskap i närheten, som skyddar sälarna mot olovlig jakt.
Här kan möjligen finnas en station i närheten.»

Men då jag så betraktade det brusande vågsvallet,
som slog mot stranden, sade jag: »Det är fortfarande

illa, fastän inte så illa som förut. Men om ödets
makter ä’ oss blida, driva vi även förbi nästa udde och
träffa på någon fullkomligt skyddad strandbrädd, där
vi kunna gå i land utan att ens bli våta om fotterna.»

Och ödets makter voro oss blida. Den första och
andra udden lågo i rak linje med sydvästvinden, men
då vi väl hade klarat den andra —• vi drevo den
farligt nära —• sågo vi en tredje, även den i linje med
vinden och med de bägge föregående. Men viken, som
låg emellan! Den skar djupt in i landet, och
tidvattnet drev oss raskt i lä för udden. Här var vattnet
lugnt, utom att där gick en sakta, men tung dyning,
och jag tog in ankaret och började ro. Från udden
gjorde stranden en kurva, som mer och mer drog sig
åt söder och väster, och till sist fanns där en vik i
viken, en liten skyddad hamn, där vattnet stod som i

331

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free