Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
periment. Jag kommer mycket väl ihåg avslutningen.
Hans svarta ögon flammade, då han sade: ’Mina her-
rar — infödingarna på Söderhavsöarna må kunna göra
det, malajerna må kunna göra det, men ni kunna lita
på mitt ord: det ligger utom den vite mannens
förmåga.’ »
»Nåja, vi ha ju hushållat utan eld så länge», sade
hon muntert. »Och jag ser intet skäl, varför vi inte
fortfarande skulle kunna göra det.»
»Men tänk på kaffet!» utropade jag. »Och det är
godt kaffe, det vet jag. Tog det från L,arsens eget
förråd. Och se på den präktiga veden!»
Jag tillstår, att jag hade en väldig längtan efter
kaffe. Och icke långt därefter kom jag underfund
med, att kaffebönan också var en av Mauds svagheter.
Dessutom hade vi så länge levat av kall föda, att vi
voro stelnade inom såväl som utom. Någonting varmt
skulle ha verkat högst välgörande. Men jag upphörde
med min klagan och började uppföra ett tält av seglet
åt Maud.
Jag hade trott, att detta skulle vara en enkel sak,
då jag ju hade både årorna, masten, bommen och
spristången, för att nu icke tala om hela massor av
tågvirke. Lien då jag var fullkomligt utan all
erfarenhet och varje detalj var ett experiment, varje
lyckad detalj en uppfinning, var dagen slut, innan
skyddet var ett fullbordat faktum. Så blev det regn
under natten, och det-flödade in, och hon måste ta sin
tillflykt till båten.
Morgonen därpå grävde jag ett djupt dike rundt
omkring tältet, och en timme senare kom en plötslig stormil
brusande över klippmuren bakom oss, slet upp tältet
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
