- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
340

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var full av vassa stenar och klippor, piskad av
stormvindar och svallande vågor, med luften i oupphörlig
dallring genom två hundra tusen amfibiers skall, var
denna ö en bedrövlig uppehållsort. Maud, som hade
be-redt mig på missräkningen och sedan varit så glad och
livlig hela dagen, förlorade modet då vi landade i vår lilla
vik. Hon bemödade sig tappert att dölja det för mig,
men medan jag tände eld på nytt, visste jag ändå, att hon
kvävde sina snyftningar mellan filtarna i tältet.

Det blev nu min tur att vara munter, och j ag spelade
min roll efter bästa förmåga. Jag gjorde det också
med så stor framgång, att leendet återvände till
hennes älskade ögon och sången ljöd från hennes läppar.
Hon sjöng verkligen för mig, innan hon tidigt gick
till sängs. Det var första gången jag hörde henne
sjunga, och jag låg framför elden och lyssnade
hän-ryckt, ty hon var konstnär i allt vad hon gjorde, och
om också hennes röst icke var stark, så var den
däremot underbart ljuv och uttrycksfull.

Jag hade fortfarande min sovplats i båten, och jag
låg länge vaken den natten och stirrade upp på de
första stjärnor, jag sett på mycket länge, medan jag
grubblade över vår belägenhet. Ulv Larsen hade
haft fullkomligt rätt. Jag hade stått på min fars
ben. Mina notarier och agenter hade tagit vård om
mina pengar. Jag hade icke haft något ansvar. På
Ghost hade jag lärt mig att vara ansvarig för mig själv.
Och nu bar jag för första gången i mitt liv ansvaret
för en annan. Och detta ansvar var för mig det
allvarligaste av alla, eftersom hon ju var den enda
kvinnan i världen — den enda lilla kvinnan, så som jag
älskade att kalla henne i mina tankar.

340

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free