Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fram, blixtrade hennes ögon av harm och hon
smällde hastigt till honom med klubban.
»Å, vad det är eggande!» utbrast hon i det hon
stannade av ren trötthet. »Jag tror, att jag måste
sätta mig litet.»
Jag drev den lilla flocken —• som nu endast innehöll
ett dussintal, efter alla som hon låtit desertera ■—•
ungefär hundra yards vidare, och då hon sedan hann upp
mig, hade jag avslutat slaktandet och skulle börja flå
av skinnen. Bn timme därefter vände vi med
stolthet om och gingo samma väg tillbaka. Två gånger
vandrade vi på detta sätt vägen fram, belastade med
skinn, och nu ansåg jag, att vi hade tillräckligt många
till takläggningen. Jag satte till segel, gjorde ett
slag utåt viken, och med nästa slag sköt båten in i
vår egen lilla bukt.
»Det är nästan som att komma hem», sade Maud,
då båten stötte mot stranden.
Jag lyssnade till hennes ord med häftigt klappande
hjärta — alltsammans var verkligen så härligt
förtroligt och naturligt, att jag sade:
»Jag tycker det är som om jag ständigt hade levat
som nu. Den värld, där böcker och boklig bildning
finns, förefaller mig mera som ett minne från en dröm,
än som en verklighet. Det är som om jag hade jagat
och strövat omkring och utkämpat strider i alla mina
dagar. Och ni tycks också tillhöra denna primitiva
värld. Ni är . . .» Det var mycket nära att jag hade
sagt: kvinnan, som är mig given till hjälp, men jag
ändrade det behändigt till: »väldigt duktig att ut-
stå vedermödor.»
Men hon hade uppfattat det plötsliga avbrottet.
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
